Askatt

1997 var året då jag tog studenten. Vi beslutade att vi skulle ha ett sista sommarlov innan vi gav oss in i vuxenvärlden, och den sommaren snyltade vi vidare på våra föräldrar och hade det så bra.
Höjdpunkten var resan ner till Göteborg. Vi åkte ner redan på torsdagen, för att tillbringa hela fredagen på Liseberg.
Lördagen vad dagen d: Michael Jackson-konserten!
Redan när vi kom ner på torsdagen så satt det folk utanför Ullevi och köade. Hoppades att dom skulle komma längst fram. Kanske få ögonkontakt med sin stora idol! Kanske få en droppe av hans svett i ansiktet när han moonwalkade förbi!
Även vi hade ståplatser, men vi beslutade oss ganska snabbt att det inte var någon idé att ställa sig och köa.
Så vi njöt av Liseberg och på lördagen åt vi frukost, gick runt lite i Gööötet , tog en lunch och framåt eftermiddagen, en timma innan insläppet, så begav vi oss in i myllret av förväntansfulla fans.
Vi ställde oss i en fålla och väntade och väntade...så började dom släppa in! Inte hela vägen in på Ullevi, men till nästa fålla, och innan vi fick nå dit så skulle alla visiteras och diverse läskburkar och dyl sorteras bort.
Man kände verkligen nerven hos folk. Vädret var underbart! Det hade varit en varm dag som nu började gå mot kväll. Allt var perfekt!
När vi passerat genom visitationen så sa en av dom som jobbade där: "Ni kan gå runt på sidan, det är inte lika mycket folk där." Ok, tänkte vi och gick ditåt. Vi kom till en helt tom fålla där det stog några trötta funktionärer och såg oinspirerade ut.
"Ok, ni kan gå in nu!" Så släppte dom på folk. Vi tog det lugnt, tänkte att det inte är någon idé att stressa. När vi kom in på Ullevi så förvånades vi över hur enorm scenen såg ut. FAAN va coolt! Nästa sak vi såg var att det var helt tomt framme vid scenen! Plötsligt kom det folk bakifrån som sprang så fort benen bar dom, och det var då vi insåg att vi hade varit bland dom första in. Och visst: vi hade inte brytt oss! Men nu när chansen fanns att vi skulle komma långt fram, så började även vi springa.
Vi kom inte längst fram, men vi kom till den andra avspärrningen och stod ca 10 meter från scenen.
Där stod vi i måååånga timmar. Det började skymma och fötterna värkte.
Men så small det igång och hela Ullevi lämnade tid och rum!
Mina stackars fötter fick nytt liv och ville dansa till dom välkända tonerna.

Nej, jag ska inte säga att det var en religiös upplevelse, men det var mäktigt! Det var overkligt! Det var sjukt bra!
Michael bjöd på allt vi kunde önska och lite till. Alla bra låtar, alla dansmoves, helhjärtat.

Jag har alltid hållit mig ifrån diskussioner om hans liv och leverne, för att jag tycker att det är ganska ointressant.
Ja, visst är det hemskt om han våldtagit en massa småpojkar, men om han nu har det...varför har han inte blivit dömd för det? Varför har föräldrar sagt att han gjort det men sen tystnat så fort dom fått pengar? Jag vet ju att om någon skulle peta på Jenna på ett dåligt sätt så skulle inga miljoner i världen kunna få mig att släppa det! Jag skulle kräva hämnd!
Och ja, vi vet att han har opererat sönder sig! Han såg för jävlig ut dom sista 15 åren, och man fattar inte varför...men:och?
Tyvärr så blev han så jagad att han slutade göra musik och slutade uppträda, och det tycker jag är tråkigt.
Jag hade gärna sett honom en gång till, för det var fan magiskt.