?

Hur är det meningen att man ska orka med allt?

Kommentarer
Postat av: Lena

Hej Maggan

Ja det kan man undra.. beklagar verkligen(vet inte vad man skriver i detta läge) ta hand om dig och din dotter och lyssna nu på både huvud och kroppen låt det ta den tid det tar för just nu är Ni viktigast för varandra

Kram Lena

2012-01-24 @ 14:21:11
Postat av: Kollega

Hej vännen.



Beklagar ur djupet av mitt hjärta,

ditt livs största smärta.

Dag för dag du måste kämpa.Prata med många,det kommer att din ensamhet att dämpa.

Prata om det ofattbara.Prata om det ohållbara.



Våga vara stark.Våga vara svag.Framförallt skall du våga sörja, och din kära ofta att begråta.Utan att bry dig om hur det låta.



Vecka för vecka,månad för månad kommer du att öppna dig som en snäcka.

Ju längre fram du skjuter på sorgen ju svårare kommer det att vara att bearbeta denna.Du behöver inte orka med allt,det klarar du inte.



Våga pausa och minnas, tänk inte på allt som skall hinnas.Minnet fungerar inte riktigt allert som den gjorde förut.Det uppstår minnesluckor.



Huvud behöver tid på sig, att bearbeta den svåra händelsen. Så småningom återfår du överlevnadsinstinkten och ser klarare.Många gånger kommer frågan varför,varför du måste fortsätta att i din ensamhet med ditt barn att vandra,när andra har varandra.

Idag är du svag och det är okej,må alla himmelens solstrålar träffa ditt hjärta och sakta läka dig.

Jag för dig fäller tår, tills du en dag åter igen stark står. Glömm ej att sakna,glömm ej att vakna.



Du behövs det skall du veta,du sprider glädje och trygget så sant som du Margareta heta.

Inte hasta, inte stressa. Inte genom sorgen tidsmässigt pressa.

Våga gråta,våga le.

Våga minnas och leva.

Våga morrondagen se.



På återhörande









2012-02-01 @ 16:47:34
Postat av: Kollega

Hej vännen.



Beklagar ur djupet av mitt hjärta,

ditt livs största smärta.

Dag för dag du måste kämpa.Prata med många,det kommer att din ensamhet att dämpa.

Prata om det ofattbara.Prata om det ohållbara.



Våga vara stark.Våga vara svag.Framförallt skall du våga sörja, och din kära ofta att begråta.Utan att bry dig om hur det låta.



Vecka för vecka,månad för månad kommer du att öppna dig som en snäcka.

Ju längre fram du skjuter på sorgen ju svårare kommer det att vara att bearbeta denna.Du behöver inte orka med allt,det klarar du inte.



Våga pausa och minnas, tänk inte på allt som skall hinnas.Minnet fungerar inte riktigt allert som den gjorde förut.Det uppstår minnesluckor.



Huvud behöver tid på sig, att bearbeta den svåra händelsen. Så småningom återfår du överlevnadsinstinkten och ser klarare.Många gånger kommer frågan varför,varför du måste fortsätta att i din ensamhet med ditt barn att vandra,när andra har varandra.

Idag är du svag och det är okej,må alla himmelens solstrålar träffa ditt hjärta och sakta läka dig.

Jag för dig fäller tår, tills du en dag åter igen stark står. Glömm ej att sakna,glömm ej att vakna.



Du behövs det skall du veta,du sprider glädje och trygget så sant som du Margareta heta.

Inte hasta, inte stressa. Inte genom sorgen tidsmässigt pressa.

Våga gråta,våga le.

Våga minnas och leva.

Våga morrondagen se.



På återhörande









2012-02-01 @ 16:57:28
Postat av: Kollega

Hej vännen.



Dina ögon kan tindra, dina läppar kan le.

Men gråten i ditt hjärta, det kan ingen se.



Stark och rådig är du som få,

klarar av att hjälpa andra när dom ber dig, lite då och då.



Sorgen är svår. Sorgen alla tårar tar.

Sorgen sliter oss i bitar.

Sorgen gör att vi ingentig hittar.



Blunda ofta och tänk på dom fina gemensama stunderna.

Gråt rikligt.

Och för varje tår,så kommer det att pö om pö att leka dina sår.



Men först du floder kommer gråta, och kanske inte kunna föråta.



Imellanåt kommer det en solstråle in i ditt arbetsrum för att lite lysa,och kanske skänka dig lite glädje så att du med din dotter kan mysa.



Hoppas att morgondagen blir lättare att genomleva än denna dagen.



På återhörande.

2012-02-03 @ 08:56:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0