Long time, no bloggning

Hej mina kära

Känns som varje gång jag slår mig ner för att blogga så skiter sig någonting, så jag har liksom slutat försöka.
Men jag känner lite så här: När allt har gått så ner,ner,neeeeer som det gjort för oss ett tag, så måste det ju börja gå upp!
Och jag tror det har det nu...hoppas iallafall det.
Patrik fick ju ett till krampanfall, så nu räknas det som att han har epilepsi. Denna gång fick han det mednas vi sov och han låg i en mjuk säng och kunde iallafall inte slå sig...trodde vi.
Det visade sig att hans kramper var så aggressiva att hans axel hoppade ur led och ett ben i axeln bröts.
Så nu får han inte belasta höger (såklart!) arm på 4 veckor.
Detta är jobbigt och Patrik har haft riktigt ont...MEN fördelen med detta är att nu får Patrik en ordentlig genomgång av hjärnan och dennes aktiviteter, så är det något fel där så kommer dom hitta det.
Och nu har han fått epilepsimedicin som i 70% av fallen gör så att man aldrig mer får ett krampanfall.
Och det är ju också jättebra!

Som många säkert förstår, så har våran ekonomi dom senaste åren varit...helt obefintlig typ! Jag har vridit och vänt på varje krona för att vi ska få allt att gå ihop och ändå kunna leva ett normalt liv...det har gått ganska bra ändå måste jag säga. Men vissa saker har vi naturligtvis fått ge upp: vi har köpt en mindre och billigare bil som drar mindre bensin. Vi har sagt upp telefonabonnemang och bytt elbolag. Jag har sagt upp mitt träningskort på SATS för jag kunde liksom inte motivera att betala 500:-/månad för någonting som jag aldrig hade samvete nog att utnyttja. (Man vill ju vara hemma så mycket som möjligt...)
Så min träning har vi varit totalt obefintlig i massa månader nu och detta har gjort mig ledsen. Jag mår GRYMT bra av att träna (vem gör inte det egentligen!) och jag mår grymt dåligt av att se min kropp förfalla ännu mer. Visst, jag har tappat vikt nu...men det är bara för att jag har mått så dåligt, och det är ju inte direkt rätt väg att banta har jag hört. =)
Så ja, jag kan erkänna att träningskortet är den nedskärning som har känts jobbigast att göra, men ändå ingenting jag någonsin tvekade över.
Men så finns det änglar i min närhet.
Jag har flera gånger i min blogg pratat om hur otroligt mycket mina vänner betyder för mig och hur välsignad jag är med att ha så många bra människor som jag kan kalla för vänner.
Vissa av dessa är ju valda, medans andra är såna som man liksom fått till sig av olika anledningar.
Som dom här underbara människorna som jag nu vill hänga ut i min välbesökta blogg; Jenny och Jens.
Båda dessa har jag mött genom mitt jobb. När jag träffade Jenny tänkte jag: Shit, vi kommer aldrig ha någonting gemensamt! Och det hade vi inte. Jag var (är) småbarnsmamma med allt vad det innebar, och Jenny var lite mer fri...rökte, kunde ta en öl en tisdag med några vänner, drömde om resor till Afrika och exotiska platser. Vi hade inte mycket gemensamt, men vi växte snabbt ihop och blev nära vänner och visste verkligen allt om varandra, som man gör när man delar ett rum 9 timmar/dag. Sen kom Jens in på kontoret. Att Jens och jag blev vänner det var tvärtemot, helt tippat! En lågoddsare! Vi delar ett stort intresse för film, tv,spel och musik och dessutom en underbar humor som kanske inte alltid uppskattas av alla andra på kontoret.
Tyvärr så beslutade sig Jenny för att fly storstaden och bosätta sig i byhålan, och därför träffas vi inte så ofta längre. Och med allt som händer i livet, så hörs vi inte heller så ofta som vi båda vill...men vi finns där för varandra. Jens däremot träffar jag dagligen och det är jag glad för.
Så, varför denna lovsång om dessa två individer? Jo, för att dom är DUMMA I HUVUDET!
Dom har gått ihop och köpt ett års träning på Sats i Märsta, till mig. Bara så där! Jag fyller inte år, jag har inte gjort ett skit för att förtjäna det...utan från klarblå himmel verkligen! Jag fick inte ens en chans att säga åt dom att skärpa sig och använda sina pengar till sig själva!
Så i fredags satt jag och storgrät på jobbet! Det händer tyvärr ibland, men denna gång var det av ren glädje. Fatta vilka underbara osjälviska vänner jag har!
Jag hade svårt att veta vad jag skulle säga i fredags, men jag säger iallafall nu: Tack J&J! Det ni har gjort betyder så sjukt mycket för mig och det är verkligen någonting som jag uppskattar sjukt mycket! Ni är underbara människor och jag älskar er väldigt mycket!
TACK!

Så nu är det bara snöra på sig dansskorna och sätta igång! =)
Har redan bokat in mig  på fem klasser nästa vecka! SÅÅÅÅ roligt ska det bli!
Och välbehövligt...jag kommer inte i några av mina sommarkläder från förra året...känns sådär va!

Jag vet inte riktigt vad jag var på väg med det här inlägget, men jag väljer att avsluta det nu, på topp liksom! =)
Jag önskar er alla en härlig dag i solen!
Ut och njut!
Puss och kram



Kommentarer
Postat av: Pa7rik

Du är så söt.

2011-05-25 @ 11:37:42
Postat av: Joline

Wow, vilka vänner! Jag blir nästan tårögd! Ta vara på dom!

2011-05-25 @ 12:30:51
URL: http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se/
Postat av: Cicci

Men vad tråkigt att läsa att Patrik är dålig. Du får hälsa krya på dig. Ni ska se att allt bara blir bättre nu :). Kram

2011-05-26 @ 08:53:24
Postat av: Irri

Oj, bra koll man har på din blogg... kan bero på att uppdateringen inte är av denna värld ;)



Fina fina människor ♥



2011-05-28 @ 00:57:30
Postat av: Jempa

Love you darling!

2011-05-30 @ 22:46:53
Postat av: Sandra

Bästa, bästa dom!! Ge dom en bamsekram från mig och berätta hur bra dom är som får min vän att må bättre :)

2011-06-11 @ 01:19:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0