Askatt

Inte i skorna alltså...om nån trodde det! :D
Jag är en SÅÅÅÅN komiker!

Jaha, mitt "nya förbättrade" liv gick ju som vanligt käpprätt åt helvete!
Vi har haft en liten svacka i familjen, där Patrik bestämde sig att det inte räcker att ha ME, utan det var dags att krydda upp livet med ett krampanfall!
Så det blev blod, kramper utan andning och sen en akutfärd i ambulans.
När jag satt fram i ambulansen så tänkte jag: Två gånger har jag åkte med dom jag älskar mest in till sjukhuset!
Första gången var det Jenna som knaprade piller och denna gång Patrik, vars kropp gav upp i ren protest.
Man vet inte varför Patrik fick krampanfallet, men spekulationer på sjukhuset var naturligtvis att hans kropp inte orkar, med dålig sömn och ständig värk.
På "papper" så var det inte mycket som var olikt efter detta....Patrik fick en vacker boxarnäsa, Jenna underhöll oss i några dagar med sin "Gäster-med-gester-version" av pappas anfall, Patrik får inte köra bil på 6 månader...men annars är det mest jag som varje gång jag hör en duns i ett annat rum känner paniken i bröstet igen.
Det är inte säkert att det kommer hända igen...tydligen så får var tionde svensk någon gång under sitt liv, ett krampanfall. Så vi hoppas att denna enda gång var nog.

Och lite mindre dramatiskt: Jenna har vattkoppor!
Hon är som en äkta ungersk salami! Prickig med en rejäl "hetta"!
Dom första dagarna kliade och hon var trött och gnällig! Nu har det slutat klia och hon är som "normal", men med prickar som gör att hon inte får gå på dagis...så hon är hemma och driver pappa till vansinne genom att klättra på väggarna. Vi är bara glada över att hon mår bättre, det var jobbigt att se henne så låg.

Sen mitt i allt detta så har jag fått en befordran på jobbet, vilket leder till MASSA möten! Jag har inte mer jobb än tidigare, men MASSA mer möten! Inte konstigt att man känner att chefer inte hinner nåt, vet ni hur lång tid det tar med möten.
Man ska förbereda sig innan, åka till mötet, vara på mötet och sen fixa med allt man lovat under mötet!

Så min träning har åkt ner ganska långt på listan över prioriteringar i livet...men va fan: mer att älska eller hur var det!

Nu ser jag fram emot:
- Sandras middag på fredag (Det känns som ÅR sen jag träffade tjejerna! Och det behöver man!)
- Mer vår! Lite grönska! Goooo våren, goooo!
- Att vår bil blir såld! La upp den på Blocket i söndags...ingen har ringt!:(
- Att vi får hämta vår nya lilla bil. En svart fin Clio!


Vi hörs och ses. Ska försöka bättra mig även här...lovar att försöka iallafall!